I tisdags blev det tävlingspremiär för året, trots att jag sålde min Tarmac i helgen som gick. SCS hade en Tarmac SL6 i 58a som Gustav Larsson precis lånat så jag kunde hämta den direkt efter jobbet.
Förutsättningarna var de bästa, hämtade cykeln, ställde in sadelhöjd, skruvade på pedaler och Garmin. Sen var det bara att hem för att sleva in en skål yoghurt och rulla till Fiskartorpet.
Väl framme blev det lite småsnack och nåla på nummerlapp. Jag och Viktor kikade lite på C-klass, sen tittade vi på varandra och de andra som värmde upp för B-klass. Hade vi anmält oss till fel klass? Plötsligt var det dags för fem minuter uppvärmning och sen samling på linjen.
Startskottet gick och sen rullade vi ett mastervarv innan det var full gaz i tre varv innan det började lugna ner sig. Jag trodde helt ärligt att jag skulle åka av i något av de sista igångdragen där.
Förra året orkade jag ligga topp 10 rätt mycket men i år ligger jag lite efter så nu var det mer att försöka hänga med i svängarna istället. När 70 hetsiga gubbar ska rejsa på en trång bana kan det ju bli lite stökigt så det blir ju lite gapigt i klungan men inga incidenter vad jag kunde se vilket var väldigt skönt.
På sista varvet skruvades tempot upp och när vi gick genom hårnålen inför målgång en sista gång så dog mina ben fullständigt. Det var inte ens roligt. 😀
Rullade över mållinjen i slutet på klungan, då fick jag reda på att tre starkingar legat i utbrytning länge, hela loppet? Ingen aning, jag var så mjölksyrastinn hela tiden att jag inte riktigt hade koll på vad som hände där framme. Väl köttat säger jag bara till den starka pallen!
Stort tack till SCS för lånet av den snabba cykeln, jag säger som man alltid säger, rött är alltid snabbt! Tyvärr verkade inga av hr Larssons monsterwatt blivit kvar i cykeln…
På tisdag är det dags för Arlanda Test Track, tror inte jag kör men det är ju ett roligt och hårt lopp, du hittar resultat och hela programmet för Landsvägscupen 2018 i Stockholm på förbundets hemsida.
Cykeltokig 