Det där med GP alltså.
Förra året stod jag vid sidan om och sa att jag var för stor för GP-lopp och alla andra ursäkter. I år har jag fortfarande ursäkter, inte riktigt lika många som förra året så det blev en start på Skeppsholmen, galet roligt trots allt!

Jisses vad det gasades från start, jag tangerade mitt Wingate-test ur första kurvan, sen gick det nog utför från det. Varvad och avplockad efter ca 20 minuter vilket var ungefär vad jag orkade med. Vem kunde tro att man kan få blodsmak, vilja ropa på mamma, bonka och sen hosta lungorna ur sig på 20 minuter?
Nåväl, det var en (o)värdig avslutning på landsvägscupen för min del, nu blir det fokus på cyclocross-säsongen efter jag och mitt ❤ gift oss om ett par veckor.
Vad tar jag då med mig från tisdagens GP? Först så ska man ha koll på banan och tekniken, jag hade inte det, provåkt men aldrig känt på ett rejält varv så farthållning och allt var bara dåligt. Fel växel, panikigångdrag, you name it. Dåligt.
Sen tre saker; igångdrag, flåset och vanan att ligga högt i puls under lång tid. Detta visste jag ju redan sen tidigare så det är ingen överraskning. Bara att exekvera, slut på sommarens mellanmjölk.