En berg- och dalbana

Nu sitter jag hemma i soffan tillsammans med H, efter ett dygn fullt av intryck. Vätternrundan är gjord, att rulla i mål med Skodas starka galningar på 7.38 var helt magiskt. Ofattbart att det gick. Stort tack alla i laget och alla runt laget som gjorde detta till en fantastisk upplevelse!

Sen hade jag mamma och pappa både utmed vägen och sen pappa vid målgången var fint, det kändes otroligt bra att få en kram efter målgång. Mitt ❤ var med via resultatservice och det kändes som att alla peppade och hjälpte mig fram. Det ger en ödmjuk känsla i magen.

Själva rundan var en berg- och dalbana, både i känslor och känsla.

Ner till Jönköping och över Bankeryd var det otroligt tufft i backarna och kantvinden. Fick ta i ordentligt för att ligga med och många släppte i den hårdföra körningen. Helt fantastiskt imponerad av de starka längst fram som bara drog och drog utan att knota när vi andra fick söka skydd bitvis för att jobba undan lite mjölksyra.

Denna gången skötte jag maten bättre och det enda var att jag hann dricka ur flaskorna innan första stoppet. Sen hände det, andra vurpan på landsväg någonsin. Gick på ett hjul och skrubbade mig, kom fort upp igen och fick se att klungan stannat in lite så jag kunde snabbt ansluta.

Efter första depån blev det en miss i kommunikationen så vi var några som fick köra lagtempo för att komma ikapp klungan igen för en återsamling. Vi var tre man som gick runt i lagtempo och det kostade ganska mycket att gå på rött i nästan tio minuter när vi skulle ikapp men jag tänkte att jag kör hellre i taket än släpper klungan ur sikte. Ett av problemen var att vi hade en annan klunga som blandade sig med oss och då såg de i spets inte att det sprack av.

Efter det flöt det på rätt bra, en kramp i ljumskarna på grund av lagtempot gjorde att jag fick gå ner i svansen i ett antal mil för att återhämta mig. Försökte gå upp och dra lite men när det nöp lite så körde jag rätt defensivt med några förningar och sen en stund i svansen. Efter Askersund och Medevi så försökte jag gå med så mycket som möjligt, då var vi ju liksom nästan i mål.

Sen, att få cyklarna omhändertagna direkt efter målgång, buss till hotellet utanför Omberg och sen en burgare med ett par öl var så skönt. Allt ordnat, bara att se till att vara på rätt plats på rätt tid.

Natten blev rätt lång, dels så var jag nog mer väggad än vad jag kände mig för jag fick upp mitt i natten för att dricka och sen var det lite svårt att sova med ett knä som ömmade då och då. Men en massage och hotellfrukost kan ju råda bot på det mesta!

Buss hem och hejdå på parkeringen i Haga. Lite vemodigt och lite skönt. Vätternrundan var ”avklarad”, nu är det Velothon som är nästa anhalt för Skoda. Velothon går helgen efter jag och Hanna kommit hem från vår bröllopsresa till Italien så då är nog inte formen riktigt på topp… 😉

Strava:
https://www.strava.com/activities/613336500