Dalsland rundat, med råge

Så var jag äntligen hemma hos mitt ❤ igen. Tre dagar i Dalsland kan få vem som helst att bli lite krokig. Vem kunde tro att det inte finns en enda raksträcka, antingen går det upp eller så går det ner nordväst om Mellerud?

Jag trodde jag åkte på social cykling, lite folk touring med folköl i ryggfickan, pizzastopp och hifives längs episka grusvägar. En episk gravelbild blev det. Resten tugga styrlinda. Men mer om det senare!

Vi flög till flygplatsen i Trollhättan och hade fått OK på att ställa våra väskor där, så vi monterade cyklarna, tog packningen på ryggen och rullade in till Vänersborg.

Efter att ha lunchat och googlat (frågat vägen) så hittade vi JP i ett industriområde så att Simon fick fräscha bromsklossar på crossen. ”Bra å ha”-grejer!

Det jag verkar ha åkt på inleddes med 10 mil stötförning i 40+ med extra allt i uppförsbackarna. Norrbaggarna skulle tydligen visa hur man cyklade på riktigt och satte upp tempot. Att åka i klunga kan vara ganska najs i den farten, men med 100 ovana så blev det snabbt läskigt så jag siktade på 10:e rulle för att minimera risken för dumheter.

Som tur var är öl billigt i Sverige så norrbaggarna söp ut sig inför lördagens långrunda på 24 mil in i Norge och tillbaka. Men där fanns det ju svennar (och kiwis) som skulle ställa skåpet till rätta igen och tempot kändes igen från den första dagen.

Vi rullade ett par mil asfalt innan första rejäla backen, sen var det rätt mycket hållkäften-cykling på grusväg. Speciellt vissa partier när vi kom över i Värmland, där var det riktigt mjukt bitvis. Eller ja, mjukt, rullmackadam på toppen gjorde vissa utförsåk riktigt spännande. Vi fick några punkor, den ena 200 m före första depån och andra 100 m efter.

Utöver punkorna så var det fritt från mankemang. Min SuperX skötte sig exemplariskt och funkade både uppför och utför.

Då jag är mer spolformad i byggnationen tog det emot mer när jag skulle uppför än för flugviktare och yngligar så efter 10-11 mil var jag H.E.L.T. kokt. Jag repeterar. Kokt. Stekt. Grillad. Halstrad. Ja, du fattar. Vi var fyra som släppte och tuggade vidare in i Norge och vidare till ”någonstans” där det fanns en liten restaurang vid en stugby. De hade kycklingcurry för finfina 175 NOK som åkte ner i ett nafs med tillhörande fika innan det sattes av till en färja som vi för allt i världen inte fick missa. Så klart.

Sen var det sporrsträck igen och jag släppte täten för en mer behaglig (?) resa ner till Coop där jag spetsat in mig på ALLT. Det blev några öl för afterbiken, godis och glass. Var det gott? Skoja inte!

Sen tuffade vi på sista tre milen, gillade speciellt den sista 17% grusbacken med 5 km kvar till vårt boende. Tack arrangören, från djupet av mitt hjärta.

Vi firade vår ankomst fnittrigt med öl och jordnötter innan det vände neråt och efter en dusch åt vi tyst och glodde hålögt på varandra. Med lite mat i magen vände trenden upp igen och vi började redan prata om söndagens cykling under tiden vi kollade sammandraget från Girot. Koncensus verkade vara att den 13 milarundan som hette ”short” kunde vara en bra idé. Alternativet skulle vara att cykla 10 mil asfalt tillbaka direkt till Vänersborg men vem gör det när vi kommit för att åka grusväg?

Söndag morgon började med skurar, inte bara såna där småskurar med lite duggregn utan rejäla ”spann vatten” skurar. Det började luta åt 10 mil asfalt för att komma hem, kan jag säga.

Efter frukosten så började det faktiskt lugna sig lite med regnet och jag kände att jag nog gärna cyklade mer än asfalt så jag tog rygg på Emile som cyklade ”Short” med bland andra Tony från Västerås. Tillsammans var vi väl fem med Anders på manlig stålhoj (53/39 och 2-23/11, ramväxlar) och Gavin från Irland via Lerum. Förvarnade Emile om att jag skulle behöva ta backarna i mitt eget tempo. SKIT I DET tänkte hjärnan medans benen kved i 13 mil. Vi cyklade överallt känns det som, längs sjöar, på nybyggda vägar över torvmossar, i djungeln och djupaste urskogarna. Jeep-spåret med halvmeterdjupa vattenpölar och geggamoja var ju EPIC som alla utropade, eller ja, det var där Tony och Anders bet ihop på racercyklar och jag och Emile tjoade som barnungar.

Sen upptäckte vi en camping längs vägen, ett par km efter en Coop-butik som vi fick kaffe och bulle på, det var fantastiskt.

När vi väl kom ut på sista asfalten tröttnade Tony på cyklingen och ville hem, så han bogserade hem oss. CHATEAUNEUF-DU-PAPE på den helt klart!

Sen blev det indiskt och sen hamburgare innan vi rullade till flygplatsen för att packa ihop och flyga hem. Tack Emile, Simon och Sebastian för finfint sällskap och alla andra nya och gamla ansikten som passade på att njuta av Dalsland!

Dalsland, jag kommer tillbaka! Nästa gång utan machocykling och mer myscykling, fikatouring och hi-fives. Tack.

Skulle vilja passa på att tacka den strålande personalen på Trollhättans flygplats, för att de huserade fyra cykelväskor över helgen, för att vi fick stå där och mecka, för att vi fick låna en slag för att tvätta av cyklarna och för att de var allmänt jättetrevliga. Fem glada cyklister av fem möjliga!

Dag ett: https://www.strava.com/activities/589903199
Dag två: https://www.strava.com/activities/591003102
Dag tre: https://www.strava.com/activities/591855173