I helgen som gick träffades vi som skall ingå i Skoda Cycling Team i år, det skulle bli två späckade dagar med föreläsningar, prylar och cykling. Cykelkalas i dagarna två alltså!
Det började med introduktion, sen fick vi världens största goodiebag, jag skojar inte. Shit pommes!
I varje bag låg ett komplett Skoda-ställ från Verge och sen var det ju matchande hjälm och glasögon från POC. Allt för att vi skulle se riktigt snabba ut så klart!
Det blev rena skrattfesten med provning av storlekar, selfies, fotografering och så klart lite fika.
Sen hade vi lite föreläsningar och genomgångar, exempelvis var det otroligt roligt att lära känna Fredrik Kessiakoff lite närmare. En vanlig kille kanske, som kunde cykla riktigt fort, visade det sig.
Under helgen gick också dels Erik från Skoda igenom hur allt skulle funka med oss nya och sen var det dags för lagkaptenen Rasmus att gå igenom upplägget under loppet. Det blir alltså 39 km/h i snitt och tanken är att vi ska marscha på 42-44 km/h. Målet är att gå i mål några sekunder snabbare än de 7.45 som Skoda-gänget cyklade på förra året.
Det är lätt att bli ödmjuk när Rasmus pratar om att ambassadörerna har en ”hel del överkapacitet” för den utsatta tiden. (Jag är inte ambassadör…)
Vi cyklade ju också lite båda dagarna, första rundan var lite mer sightseeing i Stockholm. De som kom utifrån såg ju lite förskräckta ut när vi cyklade en runda 46 km utan att egentligen komma ut på landsbygden.
Förutom att cykeln vägrade sluta knaka när jag tog i (för många watt?) så var det alldeles fantastiskt, efter andra dagens cykling så var det underbart att komma tillbaka. Dels på grund av att det spöregnade och alla ville in och dels på grund av att det inte verkar helt kört att orka gå med i den belgiska kedjan när det börjar gå fort.
Det var otroligt roligt att träffa alla glada cykelentusiaster från alla delar av landet. Koncentrationen är ju på något sätt i Stockholm men jag ser fram emot att se bilder på Instagram och Facebook från runt om i landet på snygga cyklister i Skoda-kittet!
När vi var ute och cyklade märktes det att vi suttit still och ätit lite för länge, alla hade spring i benen och ville visa hur snabba vi var. På vissa ställen i medvinden susade vi fram och när vi låste leden för att rulla om två Ride of Hope-klungor kändes det som att vi flög förbi.
På det stora hela är det nästan svårt att smälta intrycken, att få leva cykel ett par dygn känns otroligt lyxigt och att få umgås med trevliga människor och se snygga ut tillsammans gör ju inte saken sämre.
Ser fram emot både Vätternrundan och Velothon med Skoda Cycling Team, nu gäller det bara att sätta in spurten och slipa formen lite. 😉
Har säkert glömt hälften av allt som hände så det får komma senare… Tjingeling!
Cykeltokig 