Nu med lite distans till den där söndagen och Paris-Roubaix, så känns det fortfarande overkligt. Ber om ursäkt i förskott för bild- och ordkavalkaden.
Ok, så här då. Tänk dig tre minibussar med svenskar och belgare, 50/50 i varje buss. TV i taket för att kunna få in tävlingen och tre chaufförer som tror de sitter i en McLaren på Silverstone.
Det började med att kylväskor, slagpukor och tromboner lastades in i bussarna, sen bar det av med skrikande däck för att invardera västfronten på nytt.
Vips var vi parkerade i en kurva och vi stapplade ut och kikade runt lite, ”där borta finns kaffe” tipsade Mario om, van vid koffeinstinna svenskar så vi lullade upp till en sån där klassisk café/tips/butik som knappt finns kvar här i Svedala.
Där sörplade vi kaffe, provsmakade nya sorter Leffe och glodde på ortsbefolkningen, efteråt var det dags att ta sig tillbaka till kurvan där Pelotonen snart skulle braka fram. Väl tillbaka i kurvan med ett patisserie i handen var det high life i solen, belgarna hade verkligen julafton!
De som bodde med fönster mot kurvan hade dukat upp en groggbuffé i sitt vardagsrum och belgaren Hans drog fram trombonen för en salut medans vi smaskade plockmat, bettade sinsemellan och drack Cava.
BOOM! Så var tätgruppen förbi, sen smackade det bara till igen när Tony Martin drog klungan uppför backen. Det går FORT när man kikar på cykel live!
Som en grupp synkronsimmare rusade belgarna till bilarna och vi sprang efter, sen bar det av mot nästa strandhugg och en annan kurva. Superhäftigt och riktigt lyxigt att få se de tävlande så många gånger!
Sen gäller det ju att hålla sig på hjulen vilket en från Garmin Cannondale fick erfara…
Sara Pentons massör Gino har varit med förr och ger Philip Gaimon en rejäl skjuts i backen efter vurpan, så han kommer med klungan upp.
Upp och iväg igen, nu mot dagens första pavésektor, behöver jag säga att jag inte har en ENDA aning om vart vi var? Klockan var lite efter 14 på eftermiddagen så någon med doktorshatt kan säkert räkna ut vilken pavésektor vi landar på.
Jag kunde knäppa några fina kort, bland annat fastnade världens nu bästa cyklist på bild.
Han såg ruskigt stark ut! Sen låg ju fortfarande Tony Martin i täten och borrade för att dra klungan ikapp utbrytningen.
Återigen sa det bara smack, så var klungan förbi och vi småsprang ner till bilarna där belgarna satt och gasade för fullt för att få komma iväg igen. Behöver jag nämna att det gick som om vi försökte ta skåpbilsrekordet på Nürnburgring?
Plötsligt så började det skaka i bilen, Mario körde ett gammalt belgiskt knep för att komma i tid till nästa pavésektor, han åkte helt sonika ÖVER sektor 14 med minibussarna för att komma på rätt sida innan klungan gick förbi. Publiken blev helt tokig för de trodde att vi var en del av karavanen…
Tydligen har belgarna ett talesätt, ”The sky is the limit”, som ungefär kan tolkas som att det är bara att göra. Går det så går det! Och det gjorde det ju. Andrew, en av chaufförerna vevade ner rutan och vrålade Marie-Jaunne åt alla längs vägen, det är ungefär motsvarigheten till fru Parnevik eller nått här i Svedala.
Här får vi se Fabian ”Spartacus” Cancellaras hjälpryttare grina illa när han kör så det ryker på väg ur sektor 14, det körs otroligt hårt hela tävlingen. Denna sektoren hade jag 5:10 som bästa tid på, Niki Terpstra har KOM på den med 3:40. Respekt.
På det näst sista stoppet landar vi rakt i en langningssträcka, det var rätt häftigt att kunna slänga käft med soingeurerna som stod för att langa. Jäklar vad fort det går när de lämnar över flaskor! Själv var jag inte snabb nog för att plocka en flaska som cyklisterna slängde, flera från oss fick tag på finfina souvenirer så om ni kikar på en cykeltävling så kan ett stopp vid en langningssträcka löna sig! Ser ni förresten Cav som nästan är för snabb för att vara med på bild?
Sista stoppet är Gruson, sektorn som går över Pavé L’Arbre, sektorn efter den berömda Carrefour. Denna är ganska rak, med lite medlut och i år var det medvind så det måste gått ruskigt fort över fältet.
Sep Vanmarcke lutar sig in i svängen efter att ha gjort ett ryck för att gå loss från tätgruppen.
Efter jagar vargarna för att komma ikapp, så otroligt roligt att se Evald Boasson Hagen i strålande högform. Tyvärr kunde vi inte se honom på podiet men det känns ju inte långt bort efter att han blommat upp i Team Dimension Data.
Målgången avnjuter vi tillsammans med alla andra i publiken runt storbilds-TVn, alla går mellan hopp och förtvivlan när attackerna avlöser varandra. Sep är otroligt populär, Tommeke hejar ju alla på och de andra är ju så skickliga.
Vi blir ju alla lite paffa när en aussie vinner, vem var det där egentligen? Who’s Hayman? 😀
Tillbaka vid bilarna babblar vi osammanhängande lite speedat om dagen och vinnaren, vi reder ut vem som vann bettingen (Andrew så klart). Sen äter vi och dricker det sista av färdkosten innan bilarna går tillbaka till Izegem. Nu är vi alla rätt trötta.
Om du får chansen att åka ner och kolla på cykellopp, gör det!
Cykeltokig 