Som jag skrev tidigare så blev jag ju såpass störd av att inte kunna logga passet på rätt sätt när jag körde fyror att jag klev av efter tre.
Om sanningen ska fram kände jag nog också att jag tagit mig lite watten över huvudet och efter tre tunga intervaller är ju inte beslutsförmågan riktigt på topp. Så jag klev av, det visade sig att jag hade klarat dom om jag suttit på cykeln.
Marscherade iväg efter jobbet och köpte en ny Polar Soft Strap för någon hundring och eftersom jag ligger efter med det mesta så visste jag inte ens att Garmins problem var så utbredda att man rekommenderar byte till Polars pulsbälte, redan 2010! Verkar ha haft tur fram till nu.
Fick provkört både inomhus och utomhus så nu verkar det funka i den oheliga alliansen mellan Polar och Garmin!
Sen sände snabba Sara en tanke om att det faktiskt är benen och inte Strava som skall tränas. Eller hur! Alldeles sant men för min del är det ju tryggt med en snuttefilt, veckans inledande fyror hade ju så klart gått att genomföra.
Fick för mig att cykla med GPS i fickan istället för på styret på helgens långpass med sällskap. Det gick både bra och dåligt, det gick så bra att jag missade att sätta på den när vi lämnade SCS så jag missade väl att logga nån mil eller så, vilket visar att jag hade alldeles för trevligt för att glo på datorn. Sen gick det ju dåligt för den satt ju där, på styret… Nästa gång kanske den får bo i fickan?
Aja, nu är snuttefilten tillbaka igen, ett tag. 😉
Cykeltokig 