Ja, inte för cross då kanske men väl för årets långlopp. Hade som mål en i våras att cykla så många långlopp som jag kunde och i år blev det fyra. Inledde våren med Kolmårdsbiken, sen blev det Finnmarksturen i Ludvika efter sommaren. Lurade ju också ner Björn på Snapphaneturen som vi hann med innan det blev final i Varberg på Bockstensturen.
Lämnade hjärtat nerbäddad hemma och tog tåg ner till västkusten för att kolhydratladda hos mor och far. Det vankades 100 km väg, grusväg, skogsväg och stig i Varberg. Eller ja, det skulle kändes som 1000 km smetlera och gegga i efterhand.
När jag vaknade smattrade det på rutorna, det kändes som att det skulle bli en EPISK dag.
Överfallsregnet slutade och jag trodde i min enfald att det var över för den här gången. Regnet skulle återkomma som en kär, kall vän hela dagen. Allt gick fint, satt med i en större klunga till en början, vi snittade 33 i medvinden från Varberg. Sen var det ju Åkulla då, allt från löparspår till nydragen stig, med ett par centimeter smet uthälld. Jag var strax över hundrade cyklist och kan knappt tänka mig hur det var för tusende cyklisten på de där stigarna. 😀
Till viss det blev det cykling tillsammans och till viss del cykling ensam. Jag låg i små grupper men antingen var jag för trött eller så var de för dåliga i skogen så sista hälften blev till att tugga på mot Varberg. Efter 50 km var jag ganska väggad, det var tungt i den blöta skogen uppför och halt som attans utför.
Det kan vara så att jag ser ut som en kolare efter fem mil i skogen.
Väl i mål blev jag instoppad i bilen och hemskjutsad för mat och bad. Cykeln fick bada tre gånger innan den gick att få ner i väskan så jag kom med tåget på söndagen.
Nu laddar vi om inför crosshelgen som kommer, både vid Hellasgården och på Gärdet! Vilken fest det blir!
Strava: https://www.strava.com/activities/385575874
Just det, 2015, FU!
Cykeltokig 