Veckan startade med ett nederlag

Efter en vecka med ganska hård cykling så kändes det ganska tungt i kroppen igår, men jag var riktigt sugen på att gå igång med ny vecka och nya utmaningar.

Utmaningen i sig var stegpasset, ett pass med ökande motstånd och dalande intervalltid. Från 10 min på rimlig effekt till en minut på hög effekt, vilan skulle vara korta 2 minuter. Totalt skulle 55 min arbete avverkas på 85 min inkl uppvärmning och nervarvning.

Käkade ett ordentligt mellanmål och gjorde ordning kommandobryggan i källaren, precis som PROJOHAN. Sen var det inte mycket mer att göra än att dra igång övningen.

De första intervallerna gick bra, sen gick det åt helvete kan man säga. Att det var åttonde dagen i rad utan vila var inget jag hade tänkt på. På söndagen körde jag och Hanna en distansrunda i återhämtningstempo men det hjälpte inte, förra veckan satt envist kvar i benen.

När det var 300 W i 8 min på schemat började det gå riktigt, riktigt tungt. Efter den korta vilan och höjningen till 310 W som skulle avverkas på 7 min sa benen stopp. Pulsen sköt upp på rött, och benen fick inte fart nog för att orka ligga på 310 W. Det var inte lönt att gå vidare. Ridå.

Det var bara att kliva av, torka svetten och tårarna för att vila. Jag får nog anledning att återkomma till detta passet, jag vill ha revansch! Har inte klivit av många pass i vinter, så detta kanske jag får unna mig.

Idag blir det alltså rast och vila på stället, får testa påkarna imorgon på Le Peloton.