Hade igång den lånade Mila Vega på veckans Le Peloton och jag är riktigt imponerad. Det måste jag nästan vara när den har ett rek-pris på 1,26 riksdaler per Lumen.
Hur var den då på cykeln? Jo, jag fick med ett cykelfäste till lampan som jag fäste på styret som vanligt. Nu kommer det lilla momentet, för lampan är fastskruvad i huvudställningen så att det krävs verktyg, kryssmejsel och fast 7 mm nyckel för att få loss den. Cykelfästet skruvar man fast lampan på för hand och är i sig ett enkelt skruvfäste som är enkelt att ta på och av.
Det platta batteriet var ju en fråga i sig, hur jag skulle kunna få med det på cykeln utan typ helikopter, tuggummi eller gaffa. Svaret blev ganska enkelt till slut, en flaska från Bianchi fick sätta livet till när jag knölade ner hela batteriet i flaskan. Sen satte jag flaskan i stället. Så var det klart! Man kan så klart snygga till det men grundlösningen blev toppen.
Hur var den då på vägen? Ja, med tanke på att jag blev utskälld av en tant för att lampan var för stark och att en mötande bil slog på helljuset blir jag lite fundersam på om den lämpar sig för möblerade rum. I skogen och på grusvägarna i Erstavik var den alldeles utmärkt, bra ljus och få skarpa kontraster. Ljusbilden är skarp i mitten och mjuknar ut mot kanterna så att den ger ett fint flödesljus också och inte bara en spot i mitten. Ändå är optiken lite ändrad och därmed avsmalnad i denna lampan jämfört med Milas vanliga optik för exempelvis löpning och orientering.
Batteritiden var heller inget fel på, fullt ös i två timmar utan att det tog slut får anses som MVG jämfört med mina Magishine och fulkineslampor. Trots att det var kallt och jävligt så höll batteriet hela tiden, speciellt med tanke på att det ”bara” är på typ 4400 mAh jmf med det nya från Magicshine som jag köpte som låg på 6200 mAh. Grejen är ju att
Cykeltokig 