Igår gick Gran Fondo Stockholm av stapeln, loppet som dödförklarats av Internet minst ett par gånger. Där Fredrikshof använt Nordkoreametoder för att tysta oppositionen och fått hela Stockholms cykelmotionärer att spontancykla en lördag i maj.
För oss som anmält sig till loppet kändes det som vanligt inför ett lopp. Med den lilla detaljen att banan inte riktigt blev som man tänkt sig (TM). Till och med sättet Länsstyrelsen behandlat ärendet RASADE man över på internet.
Banan skulle gå över gång- och cykelbanor bitvis och gå på en 7 mils varvbana som vände ute i Rotebro nånstans. Ingen aning om vart det är/var men de som hittar dit vet säkert. Nånstans här bestämde jag och Johan oss för att cykla snyggt istället för att cykla snabbt.
Förväntningarna var låga således men vädret skulle ju bli bra så det såg ut att bli en bra dag på cykeln.
När man ska cykla snyggt istället för att cykla snabbt så vill man ju visa sig från sin bästa sida, så jag ramlade förbi Cykelcity och ekiperade mig med en Super Lightweight Jersey i den mycket läckra kulören Chartreuse. Vill ju inte bli för varm heller. Alltså skulle jag se ut som en nisse från vägverket runt varvbanan.
Väl på morgonen fick jag ett SMS från Johan. Mesproppen orkade inte bita ihop med migrän utan hade bestämt sig för att ”vila” för att bli av med pannknacket. Helt ofattbart!!
Rullade ner till Friends Arena, det var ganska nära där H bor visade det sig. Jag hade ingen aning utan hängde på alla andra cyklister som var på väg dit. Efter lite nummerlappscirkus och tröjuthämtning så bar det av i startgrupp 14, tillsammans med lite blandat folk och vad det verkade vara en Fredrikshofsklunga som skulle köra Vättern.
Som vanligt när starka elitpendlare kommer ihop i grupp så blir det Hawaii-cykling i bästa dragspelsformat och en hel del ”Lucka” uppblandat med ”Kontakt”. Åkte med i klungan några mil, det var som en softare version av Le Peloton, där jag inte blev avhängd i första backen…
Efter ett par mil dånade Thomas PEAB-grupp förbi på 6-7 starka cyklister så jag tänkte att där hakar jag på! Sagt och gjort, käkade styrlinda i varenda uppförsbacke vilket knäckte mig lagom till varvning. Där linkade jag och Thomas vidare till Mörby-kontrollen, han hoppade av med ett överbelastat knä och jag hittade en annan klunga som jag hakade på. Trodde jag, men det var återigen dragspelsåka så jag bestämde mig för att rulla resten själv.
Fikade lite och köpte trallolja till Ivar i Rotebro innan jag klippte de sista milen tillbaka. Eller ja, klippte och klippte. I sida-motvind så var man inte så fräsig, mest krispigt kokt så det blev att cykla snyggt resten, det syntes även på resultaten. Satt i alla fall kvar på cykeln, i mål med 31,5 i snitt vilket får anses dugligt.
Arrangemanget i sig var jättebra, fina depåer och duktiga flaggvakter, mäktigt att starta på Friends också får jag säga. För dom som är nyfikna så kanske ni hamnat på bild, GFS har lagt ute lite bilder på sitt instagramflöde.
Banan not so much, får de till en fin bana på slingrande Roslagsvägar så blir det nog toppenbra!
Cykeltokig 