Kokt konvalescenskramp

Efter min BG-fit hos SCS i veckan så blev det en ny svart sadel, Romin yadda yadda som skulle passa min ända bättre. Drop på 14,5 cm löste eventuella frågetecken om jag ska behöva vård i framtiden.

Hade nog ändå varit på väg mot att svärta ner cykeln så det blev jättebra.

När den blev svart så skar den ju sig lite med allt det vita och så kan vi ju inte ha det. Ett snabbt besök hos den lokala kranen CykelCity löste min nöd och nu är det svart som synden som gäller.

Det är alltså sån man sysslar med när halsen inte riktigt är med, då blir det så här! Fick också limmat på mina Dugast Paris Roubiax 27 mm på Dura Ace-hjulen. Jävlar vad maffiga dom var, rena ballongdäcken! Det var på hittefåret att de gick in under bromsarna.

Nu var ju nöden stor, skulle cykeln stå ocyklad så här vårfin? Förkylning eller ej, jag sprätte av i säkert 20 km/h mot Solsidan och Älgö. God koll på pulsen så den höll sig på en låg nivå, kämpade på lilla klingan för att inte börja flåsa eller behöva ta i speciellt mycket.