I lördags var det mini-enduro i Vallentuna. Kung Stalle och Schreddan hade fixat en bana, köpt bira och fiffat och donat. GRYMT!
Själva formatet bygger på att en tävling består av ett antal specialsträckor. I grund och botten ska nettolutningen på varje specialsträcka vara utför, klättring sker på transporten mellan specialsträckorna. Riktigt roligt, har aldrig åkt utför på cykel på det här sättet innan men det gav defintivt mersmak!
Många sugna cyklister samlades på parkeringen innan vi rullade upp till skogen.
Mingel, lägerslagning och nersnack i en salig blandning inför cyklingen.
Undertecknad laddar med EPO-bulle och transfusionskaffe inför banvisning och senare tävling. Pågens Kanelgifflar är det enda som ger den där extra skärpan!
Först banvisningen som egentligen var en genomrullning, arrangörerna ville inte ha en för lång stund i skogen utan vi blev åtsagda att rulla genom hela banan men inte stanna och lägga tid på att göra omtag och diskutera linjer.
Sen började det bli allvar, Stalle och Schreddan hade hyrt en tidtagningsutrustning som orienterare använder av Sportident. Alla fick en plutt som man skulle starta och stoppa varje sträcka med. Riktigt smidigt!
Banan hade fyra specialsträckor, en mycket teknisk första sträcka, en lång och flåsig andrasträcka, en kortare Hellasinspirerad sträcka som gick på mycket hällar och avslutningsvis en specialsträcka som kallades för norrlandsstigen. Transporten cyklade vi på skogsvägar och fina stickar, riktigt bra omgivning för cykling i Vallentuna!
Kö för att starta specialsträcka två.
Avslutningsvis så var det riktigt roligt, den specialsträcka som jag uppskattade mest var den ”långa” tvåan. Tokroligt att bara mata på genom skogen utför och rulla lugnt mellan starterna med de som man kör tillsammans med. Skönt att få ner pulsen också, tyvärr var det ju ett ganska kort evenemang, total tävlingstid var väl i runda slängar 10-11 minuter och den lugna cyklingen mellan sträckorna gav ca 40 min totaltid.
Cykeltokig 