The flight of the bumble bee på Vlaams

Först vill jag bara säga Liz Hatch, jag såg henne, Johan kärade ner sig…

Sen fick vi lära oss två saker, Johan gillar salt och gillar inte att frysa. I övrigt var det en fantastisk roadtrip.

Redan från start var det högt i tak och låg nivå i bilen. Med två representanter från KBCK kunde man ana hur helgen skulle utveckla sig. Tille förklarade tidigt för alla hur saker och ting funkade.

Tille såg chansen och drömde om getter redan vid första tankstoppet.

Resan ner gick kanonfint, Patrik tog en monsterförning långt ner i Tyskland och efter lite rotation i VETTERNKETTE så var vi framme vid hotellet.

Vi kom ner ganska tidigt så vi fick inte checka in utan åkte in till Gent för frukost och en promenad för att se stan lite. KBCK hade varit nere förut och försökt köra RvV innan samt kollat åö CX så Tille mumlade osammanhängade om kyrkportar och kopparspik, ska det vara så?

Gjorde valet för helgen, våfflor eller lite mer gemytlig frulle. Vi valde gemyt och bommade därmed nygräddade väfflor för hela helgen, men å andra sidan blev det gott om våfflor i plast runt Flandern…

Efter frukost bytte vi om och stack till Geraardsbergen för att ta oss an Kapelmuur. Det var svinkallt, luktade grisskit och blåste. Perfekt vårväder för en klassiker alltså. Jag var väl inte piggast i skaran och när benen började krampa efter 200 meter började jag fråga mig vad jag gett mig in på… Nåväl, vi tog oss genom byn och upp på The Muur.

Efter Muuren bestämde vi oss för att en belgare måste vi ju bara ha så vi rullade tillbaka upp till torget och slog oss ner på första bästa sylta. Där träffade vi Rita. Hon var en charmerande kvinna i sina bästa pensionsår och fattade tycke för dom exotiska svenskarna. Hon bjöd på öl och ifrågasatte hur kvinnor kunde släppa iväg så läckra karlar ensamma till Belgien. Speciellt undertecknad. Jag hör fortfarande ”Tell me, where is your wife?” när det är mörkt och ensamt…

SCS hela årsomsättning på tur ner till Vlaanderen, Peffen hade gått under om vi krockat…Upp tidigt som helvete på race day, byta om, åka till uppsamlingen, två timmar buss till Brugge och sen bar det av vid 07.40 efter att alla fått prerace-bajsat i god ordning.

Tävlingen började ganska fint, men amatööööör som man är så tog jag ett par förningar för att stänga luckor till DS Tille åkte upp och frågade om jag var från vettet eller bara dum i huvudet. Sen blev det lite lugnare men vi fick en fin klunga som vi rullade med i bra länge. Ända tills jag lyckades tappa en bar och trodde det var mobilen, då tappade vi hr Rising men han hittade oss i nästa depå.

Själva loppet gick bra, pavén var speciell, backarna var hyffsat branta men gick att besegra, förutom två 20%:are som jag fick gå i. Humlan fick inse sina begränsningar bitvis. Jag och Johan vart ensamma efter andra depån och trummade på, ibland pinsamt långsamt ibland inte fullt så långsamt. Vi hittade till slut Patrik i depå 3 efter att han upptäckt pavén i kombination med en mekmiss från SCS:s sida.

De tre musketörerna rullade iväg igen och hade till slut sällskap i kanske 2 minuter, till Koppenberg, där han försvann bakom oss och vi rullade vidare. Det visade sig att Patrik krockat med en annan cyklist och vridit till knät. Lite voltaren gjorde att han kom på cykeln igen.

Johan och jag kom i mål ungefär samtidigt efter att han klättrat ifrån mig på varje backe och jag dundrat ikapp honom utför efter, varje gång typ. Tyvärr är jag också en sån good guy att jag lät honom vinna spurten in i Oudenaarte. Tille hade redan gått i mål och Patrik anslöt en timme senare.

Dagen efter var det dags för proffsen, vi anlände Oude Kwaremont lagom för att se damerna dra förbi och Emma Johansson i synnerhet. Riktigt roligt!

Belgarna vet hur man kollar på cykel, öltält, frituus och Primus öl gör vilken åskådare som helst lycklig. Vi hade en riktigt fin dag i solen och kunde njuta av herrarnas tre varv förbi oss på väg mot Paterberg.

Efter söndagen blev det måndag och dags att åka hem. Vi hängde på låset hos Dranken Geers för att fylla kofforten med god belgisk öl.

Huuuur mycket öl som helst, synd att man inte fick korka upp direkt bara…

Det blev en låda var, förutom för Tille som inte kunde nöja sig med mindre än två.

Stort tack alla för den fantastiska helgen och sällskapet runt Ronden, snacka om ett storstilat sätt att bocka av denna klassikern!