I våras köpte jag en beggad racer bakom centralstationen av en spritluktande skåning, det blev en Cannondale Supersix Himod Red som jag har rastat i ca 100 mil sedan dess. Sen ska man inte förakta att jag måste byta cykel omgående då Tours test av plastcyklar placerade min Cannondale näst sist, turligt nog före en ITERA från 1984.
När jag köpte den så satt det på en omgång Mavic Ksyrium Elite som funkade riktigt bra, tyvärr hade någon klåpare mekat med dom så att glidbussningen är slut mot navkroppen vilket gör att bakhjulet kommer att skära någon gång i framtiden. Får köpa ett nytt hjul framöver. Ricky på SCS viftade med lite magi på hjulet och så hade jag hjul när jag åkte till alperna.
Efter en vecka i alperna är jag mer än nöjd, styv som ett spett och galet lätt. Tyvärr har jag nu slut pÃ¥ ursäkter, det ÄR ”not about the bike”. Ska laborera lite med sittställningen framöver samt köra lite Core-övningar sÃ¥ jag fÃ¥r bort trycket frÃ¥n händerna. Sittställningen kommer att ändras eftersom när min tidiga födelsedagspresent kommer sÃ¥ ingÃ¥r det en BG fit. Ska ta med mig de inställningarna till racern, eller ”linjehojen” som man tydligen säger. (Tänka sig att man skulle ha en linjehoj en gÃ¥ng!)
I vintras började jag köpa delar till ett par plasthul för tub på Ebay och i Tyskland. Hjulsmeden Gurra G tog sig an delarna och drog ihop ett par ordentliga spurthjul för min Sean Eadie-formade fysik. Plasthjulen har gått en 60 mil nu och det enda jag har att säga om dom är att jag måste lära mig limma tubhjul, men det är väl sånt som kommer. Det känns att dom är lite ojämna när man kommer upp i 40 knyck. Sen är jag helt okunnig i konsten att meka, för 10 mil in på Mälaren Runt lossnade låsringen på kassetten, har aldrig hört talas om något liknande, eller ens varit med om det. Riktigt trist men gängorna hade inte gått i bodyn eller i låsringen så den gick att dra fast igen.
I körbart skick väger den in på 6,8 kg med platshjulen och 7,2 kg med Mavic-hjulen.
Cykeltokig 
