För några veckor sedan meddelade Tobias att årets retard var inställd. Skälet var att han inte hade lust att ta ansvar för 100 pers på öppna vägar och det är ju fullt förståeligt. Imponerande att ett arrangemang kan växa i cykelsverige till den nivån, man blir glad trots att det aldrig har riktigt passat att cykla med i retarden.
Glad blir man också av att åka retardbanan tänkte jag. PM:ade lite folk på Happy för att kolla läget men det var mest ursäkter från alla utom Johan och Björn. Vi bestämde måndag morgon kl 0852 och tog tåget till Nynäshamn. Väl framme kände jag redan i första backen att gårdagens snabba söndagsrunda var riktigt osmart, men så är livet ibland.
PÃ¥ Shell i Nynäs tryckte jag ryggan full med kolhydrater och sÃ¥ bar det iväg, första biten gick utmärkt tills jag fick ett rejält genomslag bak, detta gick ju bra… Det visade sig att jag fÃ¥tt en smygpunka fram samtidigt och plötsligt i en nerförsbacke fick jag ett rejält genomslag fram och sÃ¥ var det bara att byta.
Sen började det roliga, drog av kedjan i en liten uppförsbacke efter ett CX-hopp över en vägbom med cykeln på axeln. Björn och jag fick ihop den med glada twitterkommentarer från Johan, sen bar det av igen.
Fikade i fikakurvan och fortsatte norrut. Ny pyspunka i bakhjulet och Björn langade fram en rejäl slang som verkade funka skitbra, rejält med tryck i ringen så fortsatte vi. In på gruset, lite upp å ner och sen ut på asfalten igen. Dagens melodi.
I en uppförsbacke innan Tyresta var det roliga slut, jag bröt till för att komma uppför ett litet krön och vips hade jag varken bakväxel eller styrfart längre. Den hade omlokaliserat sig till bakhjulet, oklart om den tagit semester eller kastat sig för döden.
Ã…terigen meckande, Björn kom med den utmärkta idén att singelspeeda cykeln för att hjälpligt kunna ta sig hem, mycket meck senare var hojen ”clean” och retardgodkänd enligt Johan.
Vi kom ungefär 200m innan det sket sig då kedjan klev upp på ett för stort drev och spände upp kedjelinjen till bristningsgränsen. Vi höll på att flytta ner kedjan några gånger innan jag tröttnade och fortsatte cykla, det funkade ett tag innan kedjan delade sig i fulskarvningen vi gjort utan riktig nit.
Björn behövde komma hem och vi började försöka leta oss mot Tyresta, Johan bogserade mig genom skogen och när vi var framme vid asfalten vinkade vi av Björn som skulle ta ner klanen till Norrköping och vi fortsatte linka mot stan.
Johan fick rastat spindelbenen ordentligt när han fick mina dryga kilon extra att bogsera mot Älta men han högg i ordentligt. Det blev att bogseras genom Älta och förbi Hellasgården och gå i uppförsbackarna. Återigen både impad och ödmjuk över de medcyklister man hade för dagen.
Vek av hemåt och promenerade sakta över Danvikstull och hem via Folkungagatan. Så skönt att äntligen komma hem! Helt slut både hojen och jag även om Johan stod för pedalkraften från Tyresta. En kort tupplur på soffan och sen blev det alpplanering med Göran och Johan. Ska bli så kul, nu är man väl kanske lite härdad inför maxade klättringar nästa vecka.
Focusen, som varit en trogen lagkamrat sedan 2006 verkar helt död, hjulen är lite skeva. Speciellt bakhjulet är skevt efter närkontakten med växeln, det finns en spricka i styrhuvudet och drivlinan har ju mer eller mindre kastat sig i döden själv. Vad ska man ha för ny cross tro? Det känns knappt som att det lönar sig att köpa drivlina, hjul och ram till den cykeln utan det får nog bli en ny med Shimano 105. Blev lite sugen på Cannondale eftersom Björns CAAD 9 CX var riktigt fin, men jag får väl se.
Er,
Magnus Förstöraren
PS Jag har nog aldrig varit med om en mer väldokumenterad retaard… DS
Cykeltokig 